I Stockholmsförorten Älvsjö har kommunen precis stängt Solberga ungdomsgård. 15-åriga Laura Lindberg som var stamgäst på gården berättar.

– Nu på kvällarna när det inte finns någonstans att vara, då är det jättemånga ungdomar, som hänger vid pendeltågsstationen.

”Man har inget att göra. Därför bråkar man”.
– Jag, till exempel, brukar vara där med mina kompisar och det är kul så där, men det är inte alls samma sak.

– Hur kul är det att sitta på en parkbänk så vi tänker, att vi gör någonting som, vi slår sönder en papperskorg eller vi dricker lite, så blir det kul eller vi bråkar med busschauffören.

– Man blir liksom eggad att jiddra med andra och det är inte bra. Det är därför det blir bråk. Man har inget att göra. Man går ut och bråkar. Det är därför.

Fler tonåringar, färre ungdomsgårdar
Laura Lindberg brukade vara på ungdomsgården fem dagar i veckan. Nu håller byggnadsarbetare på att tömma lokalerna.

Sedan början av 90-talet har drygt 200 fritidsgårdar lagts ner i Sverige, enligt Sveriges Kommuner och Landsting. Även om de största nedskärningarna gjordes under 90-talet, har utvecklingen fortsatt även under 2000-talet, trots att antalet tonåringar har ökat kraftigt.

Carin Götblad är länspolismästare i Stockholm märker när en fritidsgård stängs.

– Om det är en väl fungerande fritidsgård, så märker vi det ganska omgående med att det är fler ungdomar ute och vi har inte heller några att jobba emot, för att fritidsledarna är viktiga personer, som har väldigt mycket kunskap inte minst om brottslighet.

Ungdomsgården som ett andra hem
I Älvsjö ska två fritidsgårdar slås ihop till en. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting är det en trend att små enheter slås ihop till en stor, men Laura Lindberg och Lizah Nicolaisen i Älvsjö tycker, att det viktigaste är att ungdomsgården känns trygg.

– Det är ganska viktigt, tycker jag, att gårdarna finns kvar för där känns det mer tryggt och lugnt då.

– Framför allt känner man personalen. Man har känt den, sedan man var liten. Man kan lita på dem. De vet allt om mig. Jag behöver inte skämmas för att säga något.

– Jag har problem hemma. Det är som ett andra hem. Man kan gå hit. Man pallar inte att vara med morsan. Då går man dit istället.

Under nästa år minskar Stockholms stad sin budget till ungdomsgårdar med nio miljoner kronor.

– Jag tycker, att det är olyckligt, för jag såg konsekvenserna då på 90-talet. Det är inte i första hand fler poliser, som behövs alltid. Många gånger kan ett par fritidsledare eller ett par fältassistenter betyda mycket mer, säger Carin Götblad.